Adner, K., & Axelsson, T. (2016). Acceptance and Commitment Therapy i arbetet med barn och ungdomar: Behandlares erfarenheter och upplevelser av att anpassa och utöva metoden.

Denna studie har undersökt hur behandlare anpassar Acceptance and Commitment Therapy (ACT) i arbetet med unga samt deras upplevelser av att utöva metoden med målgruppen. Intervjuer genomfördes med sju psykologer och data bearbetades genom tematisk analys. Resultaten visar att behandlarna utförde generella barnterapeutiska anpassningar, kombinerade ACT med traditionell kognitiv beteendeterapi (tKBT) och modifierade arbetet med ACT-principerna. Vidare beskrevs utmaningar i arbetet vara: att arbeta med en omgivning med annan agenda, ständigt vara flexibel, våga vara aktiv och släppa kontrollen samt att arbeta med en behandlingsmetod som inte var implementerad på arbetsplatsen och som hade en oviss framtid. Möjligheter i arbetet innefattade: att använda ACT på sig själv, arbeta med positiva mål och ha roligt. Därtill presenterades en syn på ACT som livsfilosofi snarare än arbetsmetod och dilemman med att använda en metod med bristande evidens. Vidare forskning föreslås på olika ACT-principers inverkan på psykologisk flexibilitet hos unga samt hur utmaningar i behandlingsarbetet kan avhjälpas.

 

This study has examined therapists’ adjustments of ACT with children and adolescents and experiences of practicing the method with said group. Interviews were conducted with seven psychologists and data was analyzed using thematic analysis. Results showed general child-therapeutic adjustments, combining ACT with tCBT and modifications of the ACT principles. Challenges were working with a context with a different agenda, to be flexible and daring to be active and weird. Another challenge was working with a method that isn’t implemented in the workplace and has an uncertain future. Possibilities included using ACT for oneself, working towards positive goals and having fun. Additionally, a view of ACT as a philosophy of life was presented. Dilemmas concerning the use of a method lacking evidence were also presented. Future research can examine the impact of the different ACT principles on psychological flexibility in youths and how challenges in treatment can be overcome.